Vad har en röd Volvo Amazon 123GT med Saabens dagar att göra?

Saabens dagar 2009 var tänkt som en egen träff mellan de olika klubbarna Club Sonett Sweden, Svenska Saabklubben och Saab Turbo Club Sweden. Orsakerna var flera, dels skulle knappast Saab själva vara med och dessutom finns 2009 tre stycken jubilarer.

Modellen Saab 95 presenterades 1959 och tio år senare kom Saab 99. Ytterligare tio år senare kom Saab 900, alla tre är klassiker och de två sista med för den tiden mycket unika motorteknologier.

Att träffen skulle vara i Trollhättan var ju självklart och att datumet i juli sammanföll med Fallens dagar och ett etappmål för Midnattssolsrallyt gjorde inte saken sämre. Fredagen den 17:e juli satte jag mig i bilen direkt efter jobbet och just påbörjad semester. I gassande sol på relativt tomma vägar tog jag mig ner till Trollhättan. Tyvärr blev det ingen Sonett utan en vanlig Saab, men det är helt OK.
Hotellet var bokat i god tid och det var nog tur det för Trollhättan kryllade av människor. När jag närmade mig Trollhättan så slog det mig en sak, inte en enda veteran Saab av något slag syntes till. Frånvaron av äldre bilar var mycket påfallande trots etappmålet för Midnattssolsrallyt.

Framme vid hotellet förändrades bilden något, en röd Sonett II V4 var det första som mötte mig. Min egen bil parkerades bredvid en röd Volvo Amazon 123GT i toppskick. Albert Kök och Hotell kan för övrigt rekommenderas, både mat och boende är bra.
Lördagen 18/7 klockan 08:00 var det samling vid Saabmuseet och regntyngda skyar hängde lågt över Trollhättan. Den röda Amazonens batteri var slut och de bägge herrarna bad om starthjälp av mig innan avfärd.
Svaret på min fråga om bilen var renoverad blev enkelt, bara välvårdad av morfar som köpte den ny och den har rullat knappt 3000 mil. Om bristen på gamla bilar var påfallande kvällen innan så var det än större avsaknad på morgonen. Knappt en enda gammal bil syntes på vägen mellan hotellet och Saab-museet. Framme vid museet började man ana att något var på gång. Regnet hade övergått från lätt duggregn till mer ihållande regn.

Vi funktionärer samlades i konferensrummet en trappa upp i Saabmuseet. Agendan var enkel, några funktionärer till familjerallyt och några för att lotsa besökande Saabar rätt. Vi bestämde också vilka som skulle bedöma de tre klasserna som firade jämt, min lott föll på Saab 99 och bedömning skulle ske på eftermiddagen. Jag gick sedan ut tillsammans med Tomas Gustafsson från CSS och hans son Fredrik för att lotsa besökande Saabar rätt. På samma gång pågick starten för sista delsträckan av Midnattssolsrallyt. Ena ögat fick bevaka insläpp medan andra ögat fick beskåda starten. Gillar man gamla rallybilar oavsett märke så ska detta upplevas. En fullt rallyutrustad Porsche 911 på tomgång är rätt frän, erkänner det gladeligen. Saab 96 både med V4 och 2T var inte heller ovanliga. På förmiddagen upphörde regnet och himlen var nästan blå ett tag. I samma ögonblick började det välla in den ena Saaben efter den andra och i högst varierande skick. Vad mycket jobb som lagts ner på vissa bilar, allt från kraftiga ombyggnationer till pedantiska renoveringar till bättre än nyskick. Parkeringen fylldes till sist av bara Saabar.
Jag räknade inte men det var många.

Lunchen intogs på restaurangen vid museet och den platsar väl inte i Guide Michelin, nog om det. Tanken med domarna för de tre jubilarerna var att man skulle undvika bedömning av bilar från sin egen klubb, detta löstes bra och det var "bara" att gå ut och titta. Saab 99 är ingen modell jag personligen ägt men det var inte lättare för det. Vilka kriterier ska man ha? Det fanns nämligen allt att välja mellan, vrak som knappast skulle gå igenom en besiktning, bilar som nog inte passerat en försäljare utan tagits från bandet direkt till trygg förvaring, eller bilar som genomgått mycket grundliga renoveringar.

Efter ett par timmar utkristalliserades sig tre kandidater i klassen Saab 99. En röd 69 eller 70 som renoverats till nyskick, den andra var en cardinalröd 99T CC med i mitt tycke lagom patina. Den sista kandidaten var en vit 99T sedan i pedantiskt skick. Den röda 99:an från tidigt 70-tal försvann, den hade tydligen fel färg på tändkablarna! Nu blev det direkt svårt, en 99T CC patina efter ca 18.000 mil med några lagade stenskott eller vit 99T sedan. Till en början stod det 2 mot 1 till den vitas favör. Jag gick ut ett varv till och efter detta var vi eniga. Jo Åke Olsson, klubbmästare i CSS kan sträcka på sig, bilen är fin! Personligen har jag bara en anmärkning, plasten som skyddar klädseln på stolarna var borta men låg kanske i bagageutrymmet.

De övriga domarna gjorde rätt val och hade säkert inte heller den lättaste uppgiften. Valet av den svarta 900T var rätt och den bilen påminde väldigt mycket om den jag själv ägt en gång. Saab 95 fanns inte så många av men de som var på plats var i mina ögon mycket fina. Kanske tur att jag slapp Saab 95, då hade jag nog fått vara kvar mycket länge. Det fanns också "folkets val", fullt förståeligt val men inte mitt. Prisutdelningen skedde under monsunliknande förhållanden och drog ut lite på tiden. Söndagen avstod jag från, då var det "bakluckemarknad". Under lördagens sena eftermiddag i ösregn körde jag mot Stockholm. I Lidköping var det dags för tankning och vem står på samma bensinstation? Den röda Amazonen står med huven öppen och batteriet urplockat. Inne på macken står en herre och ska köpa ett batteri, han betalar och går ut till den röda Amazonen. Inget märkvärdigt kan man tycka, men det var två andra herrar än på morgonen vid hotellet. Jag kunde inte låta bli att gå fram till bilen och säga: "Den här bilen fick starthjälp av mig i morse inne i Trollhättan." Något förvånad svarar ena herren: "Jo vi förstår det för batteriet är kass och vi har precis köpt bilen och ska till Flen."

Vi skildes åt och färden fortsatte. GPS i bil känner de flesta av er till och moderna GPS till bilar kan oftast programmeras för "snabbaste väg" eller "kortaste väg", min stod tydligen inställd för "kortaste väg", vilket visade sig strax söder om Örebro på E18. Förslag att svänga höger på väg 51/52 mot Vingåker och andra sörmländska orter. Jag testade och på mycket körvänliga vägar fortsatte färden. Strax före Flen kommer jag ikapp en äldre bil, det syns ofta på bakljusen som förr var rätt klena. Ja, det var den röda Amazonen. Jag brukar sällan tuta när jag kör om, men den gången gjorde jag det. Sammanfattningsvis vill jag säga att arrangemanget som helhet var rätt och ett koncept som tycktes fungera. I frånvaro av Saab som officiell deltagare med undantag för museet som höll öppet hus så gick det bra ändå. Får bara Saab Automobile bara fast mark under däcken så bör förutsättningarna för fortsatta evenemang vara goda.